metro

fast, såhär illa har jag inte upplevt det än. Folk verkar vinterklädda på bilderna, kanske är det man har att se fram emot...

torsdag 2.0 efter alexander.

Det var precis lika svårt som jag trodde att det skulle bli.
Problemet är att jag i stunden vägrar känna mig besegrad av språkbarriärer och envisas med att tro att jag förstår vad han säger via kroppsspråk osv. inte helt lyckat denna gången.

Jag förklarade (genom att springa fram och tillbaka mellan kök och badrum och illustrera smutsigt tvättvatten) och Alexander nickade. Jag visade också att det var stopp i vasken och skulle demonstrera. SÅKLART rinner vattnet med en fin virvel rakt ner utan problem. Suck, som vanligt då att allt bara blivit bra precis innan vaktis kommer.

Alexander skakade mest på huvudet och ryckte med axlarna. -Jaa Nää här var det ju inga problem, tjejen får lugna sig och återkomma den dagen det blir stopp på riktigt.

Trodde jag att han sa.

Till sist fick både han och jag nog, så jag

- ok, I guess everything went NJET PROBLEMA over a night I will call you if DA PROBLEMA again.

Alexander skakade ännu mer på huvudet och la till en suck. Tog upp sin telefon och ringde en kvinna som pratade engelska som han först pratade varpå jag fick luren:

Hello, he is trying to tell you that it is a mayor problem with your pipes, and he doesnt have his tools. When can he come back and also, do not use the water more then necessary and if you do very gently.

Aha. det var därför han såg så uppgivet på mig när jag satte på alla kranar på högsta sprutt för att visa och sa njet. Jag trodde han menade njet här är ju inga problem.

Innan han gick visade jag mina ryskaböcker för att visa att jag faktiskt försöker lära mig och att vi om ett tag kan förstå varandra. Jag tror han tyckte det var roligt för han log iallafall.

Det här är INTE Alexander men en annan handy man. Han var här för att montera ihop våra ikeamöbler, skönt tänker ni och jag tänker att alla våra rullgardiner hänger så snett att de inte mörklägger en tårtbit på ena sidan. Men hey, han jobbade ju utan tröja.

torsdag

Kom nyss hem från jobbet, köpte ett gäng fina gammelrosa rosor på vägen hem och insåg att jag inte har lyckats köpa en enda vas trots otaliga turer till ikea. LÖNT.

Väntar på Alexander som är vår landlords alltiallo, "vierry good ät everythjing technic jo know", vattnet har slutat rinna undan från diskhon och smutsigt vatten från tvättmaskinen bubblar upp istället. Inte bra, så det är ju tur att alexander finns.
Tänker på hur jag ska förklara detta utan ett gemensamt språk och hur roligt det kommer se ut när jag springer mellan badrum och kök för att försöka visa..

Calle har varit på intensivkurs i ryska i St Petersburg hela veckan så jag har varit gräsänka och är det tills imorgon kväll. Det har jag firat (?) med att inte diska sedan i söndags och att slänga alla kläder på golvet som en tonåring.
Det egenodlade sura äpplet fick jag bita i igår. Disken tog hela kvällen med tanke på det dåliga vattenflödet. Ikväll ser jag dock fram emot en stund i garderoben med vikning och galgning (monkiabstinens javisst), och ja ni läste rätt I garderoben. Walk in closet det är trevligt det.


Metron är egentligen ett inlägg för sig, på många sätt fantastisk men på många sätt skitjobbig. Rusningstimmar har fått en helt ny innebörd för mig. Jag tror det var Caroline som sa att hon läst att det är lika många som åker metro per dag i Moskva som det är i London och New York tillsammans. Det blir t r å n g t och extremt varmt. Det är bara att stänga av och inte tänka på att man står i armhålan på en svettig gubbe och att man får brottas om man ska av någonstans.
Här är dock en bild från idag när det inte var så mycket folk (10-tiden), en ung kille med Ipod i handen och i andra:

..en korg potatis.

update: kom på i efterhand att jag kanske måste tillägga att potatisar på metron är vad jag hittills upptäckt,inget vanligt. Inbilla er inte höns på bussarna eller kor på gatorna, alltså. Ganska många vildhundar iofs...

Sen till något jag saknar mycket:

mer senare,

a.

en av mina första promenader

ja, röda torget promenadavstånd hemifrån.

det här är vägen hem till oss:

gubben i lådan (min nya pressbyrå) har nu börjat känna igen mig och vet att jag bara precis (knappt) kan säga vad jag vill ha på ryska men att han sen måste visa på en miniräknare vad det kostar. men snart kan jag!

en bråkdel av kartonghögar efter alla ikeamöbler som nu utgör vårt hem. resultatbilder kommer, jag lovar.

från det ena till det andra

En dag gick












jag och calle och funderade.










det var nämligen så att idén och möjligheten att flytta till Moskva hade kommit upp.











.....










....











och så vi tänkte att det är väl

k l a r t v i s k a .






så efter lite avskedsfester,









packning och några passkontroller är vi nu här sedan en liten tid.



Sedan vi kom hit har det hunnit vara tropisk och nästan outhärdlig hetta (eftersom vi svenskar gillar att prata väder) som på 2 dagar övergick till 7 grader och en hel veckas ihärdigt regn. Nu har höstsolen visat sig och värmt upp lite grann men inomhus är det likförbannat iskallt. (cjentrrrallhijting wij call ijt)

Men, Moskva är fantastiskt. Jag önskar att alla kunde komma hit (nu) och uppleva det. Vet liksom inte riktigt hur jag ska kunna förklara det, men jag ska försöka.

Att gå omkring med kameran i högsta hugg är inte alltid jättelätt i det här landet men jag lovar att försöka ibland.

Jag är glad och det är skönt att jag inte behöver försöka.

Vi hitta pepparkakor