tisdag

Idag har jag jobbat och sen varit på ryskalektion. Min hjärna kändes ganska kokt efter lektionen och jag orkade inte mer än att koka varmt vatten till en rysk motsvarighet till Varma koppen. Men klippte i lite av gårdagens spaghetti och vips! Minestrone, vassegoo.

Jag jobbar halvtid på en förskola. Det är ganska utmanande när man aldrig jobbat med små barn förut. Jag har kommit hem med allt från klösmärken i nacken till söta pärlplattor. Jag tycker om det trots blåmärken och lite migrän.. Plus: alla kallar en fröken och det tycker jag är jättecharmigt. Det låter så fint med frrröööken!

Men jag har också en fröken, hon heter Tatjana. Hon försöker lära mig ryska.
Innan jag tog min första lektion hade jag lärt mig tyda de ryska bokstäverna hjälpligt. Detta var jag mycket stolt över och stylade ganska ofta för Calle med att jag kunde läsa skyltar. (typ en 7åring som nyss lärt sig läsa- ganska euforisk). Jag har känt mig hyfsat kaxig och tyckte mig se att Tatjana var imponerad av mina kunskaper som nybörjare. Tills i torsdags då jag fick förklarat för mig att om man ska skriva eller läsa handskriven text är det (i princip) ett helt nytt alfabet att lära sig. SKOJAR INTE! då blev jag 4 år med pennan i fel hand igen.

Det kändes tungt (ja faktiskt, jag trodde jag var halvvägs ju!), men så småningom faktiskt lite roligt också.
Kommer ni ihåg när man satt och skrev med fingret på ett tryckt A med pilar som visade vilket håll man skulle dra strecken? Eller när man skrev BBBBBBBBBBBBBBBBB (stora B) på en rad och sen bbbbbbbbbbbbbb (lilla b) på nästa?
Jag påmindes när jag kom på mig själv med att vilja ha en sån där skrivbok, en med extra breda rader för att kunna öva på att skriva. Förstår man bara att det faktiskt är den nivån man får börja på, ska det nog gå vägen (år 2035). Idag stylade jag med att skriva lite skrivstil, det ni.

På torsdag börjar vi med lite grammatik undrar hur jag kommer skriva i detta ämne då.

Dagens mobilskörd:

På väg till skolan ( alltså min arbetsplats) är det lite marknad.

fina svampar

ja, mest asfalt men oxå en massa bär som jag inte kommit underfund med vad det är för några, och en massa kantareller.

skolan

precis som hemma.

Allt för nu.

a.

måndag

I fredags var vi som bekant (hrrmm) ute en sväng.

I lördags och då var vi bakfulla och inte mycket mer än så. Åt/sov/kollade på film.

Igår vaknade Calle med dunderförkylning men jag med spring i benen. Så, jag tog metron till en stoor marknad, Ismaylova, som alla har pratat om. Jätteroligt! (Anna: vi ska dit snart du å jag! du kommer älska det.) Köpte 13 DVDfilmer och ett fint halsband.

Eftersom det i detta land är känsligt att dra upp kameran och jag inte är så tuff av mig (iaf inte innan jag lärt mig typ piss off på ryska eller åtminstone förlåt), använder jag bara min mobilkamera när jag är ute på mina äventyr. Jag låtsas smsa när jag tar bilder- det brukar gå ganska bra.
Visst det var väldigt många turister på marknaden och de flesta med varsin fet kamera hängandes på bröstet, men en sak är att fotografera deras saker och en sak är att få med folket på bild. Och jag tycker det är ganska tråkigt att bara fotografera saker.

Med detta vill jag säga att ni får hålla tillgodo med mobilfotokvalitet tills jag har lärt mig att slingra mig ur situationer på ryska (eller kanske fått en livvakt. nej skoja de e inte farligt på riktigt.)

När jag gick från marknaden igår ville jag fotografera en lång rad med kvinnor utanför metron (flera hundra meter bort från marknaden) som oxå ville sälja saker. Men i lite mindre kvantitet. Som en kvinna - ETT par skor. en annan kvinna: ETT par gamla strumpbyxor. en tredje kvinna: EN halsduk jag har stickat. Såg på ngt vis ganska komiskt ut när man kom från stora marknaden men självklart är det inte komiskt alls.
Hursomhaver, jag drog upp min mobil och låtsades smsa, men en gubbe som stod bredvid mig visste tydligen att man sällan gör det med mobilen på sidan (vågrätt-ni fattar) och började skrika på mig och högg efter mobilen.
Jag -NJENJET SPASIIBA DA SVIDANJA och gick raska steg, sprang, in i folkmassan..

Men lite bilder fick jag ihop:

man kunde rida åsna

..och någonting med björnar?! kom inte fram för att förstå om man bara tittade på dom eller om man det var en aktivitet av något slag. Typ gör din egen pälsmössa. Nej.

pälsmössa? fanns några att välja på.

sen hittade jag delen med begagnat..

vildhundfamilj, mamma och 3 valpar.

detta om detta som mamma hade sagt.

Mamma postade förresten ett brev till mig från Sverige den 11/9 och det har fortfarande inte kommit fram. Om ni funderar på att snigelposta alltså.

Idag har vi fått kabelTV! 70 kanaler! Jag kan då meddela att 3 av dom är inte dubbade till ryska.

Imorgon tänkte jag berätta för er hur det går för mig och det ryska språket i kombination.

BÄSTA nyheten förresten! de har satt på värmen! imorse var första gången jag inte svor och gallskrek när jag lyfte på täcket/klev ur duschen/klädde på mig. fantastiskt.

nu ska jag sova, calle snarkar redan som vanligt.

puss
a

fredag 2.0 (eg lördag 0.1))

Nu borde jag inte alls skriva här. klockan är 03.48 och jag har inga glasögon på mig. det var en mkt trevlig kväll med god mat och fint sällskap. jag ville dock gå hem för 2 timmar sen men det ville inte calle och biljana. Så vi hamnade på en bar som var jättebra (minns inte vad den hette- men anna vi ska dit om 47 dagar!) sen Soho (vi slank förbi vad de kallar facekontroll) och en onödig drink. Fast jag förstår, man kan ju inte tacka nej till en (eller 10) lättklädda damer med svans och en drink bara sådär?!
tog en tur upp på andra våningen stora vakter även på vägen dit men vi slank förbi(folk tror väl att calle är nån fr coldplay typ), hoppade inte i poolen den här kvällen heller. men tittade lite på utsikten.

Sen var det dax för en gipsycab hem och nu har calle somnat och jag förstår inte varför jag inte gör detsamma.

får se hur lång tid det tar tills jag raderar detta inlägg men puss alla.

a

fredag

inte den bästa dagen idag, vaknade av migrän som heter duga och förstod inte hur jag skulle kunna ta mig någonstans. men jag kopplade väl in reservpiloten för på något sätt kom jag till skolan. Drogade mig så att det bara var vanlig huvudvärk kvar att tampas med. Sen stod jag där och sjöng och lekte fruktsallad med kidsen. Inte helt lätt med huvudvärk men det gick..

Eftersom det var så synd om mig var jag ju tvungen att åka till Topshop, det förstår ju vem som helst. Sen var det såklart ett måste med macdonalds. Lustigt, sen försvann huvudvärken. Pappa doktor: Kan man få Topshop utskrivet på recept?

Ikväll ska jag och Biljana ut och äta på en av våra fancy kvarterskrogar. Inte ironisk, ni ska se bilarna som står utanför. Vad säger man? fören, huven, mankhöjden ja motorhuven kanske? är oftast långt mycket högre än vad jag är. Typ.

Våra män är nämligen på personalfest och vi tänker ju inte direkt sitta hemma och vänta på dom! nejnej.


Jag och biljana om några timmar skulle jag gissa. Fast jag är inte lika brun såklart.

Apropå, om man inte är 1.80 lång,modellsmal, perfekt hy och har 10 olika 10000talskronors designväskor och skor är det ibland svårt att känna sig snygg här i Moskva. Men man får väl tänka att det är INSIDAN SOM RÄKNAS. (visst, ta lite pommes till nu anja så blir det bra ska du se.)

Tur att jag har en kille som får all uppmärksamhet på alla ställen nuförtiden. Alla mingelfotografer går direkt på och om de hade kunnat engelska hade de säkert bett mig att flytta på mig lite. Men det är klart någon gång ska det vara killarnas tur.(hrmpf).



söta små ballerinor på metron. Kan ni förstå hur jag smalt, så fina.

Vår kompis Alexander kommer snart och ska rensa avloppet. Om han får upp något i stil med en tampong (INTE jag isåfall) plastpåse, gaffel, eller ja ni fattar, då kommer jag att dö.

Jag är så sugen på att skriva en riktig bloggklysha här på slutet (vad ska ni göra ikväll? kommentera gärna) men det gör jag inte.

Hoppas ni får en fin fredagkväll, ni kan götta er åt att jag hela tiden är 2 timmar före och förmodligen lite mer berusad än vad ni är hela tiden.

big love

metro

fast, såhär illa har jag inte upplevt det än. Folk verkar vinterklädda på bilderna, kanske är det man har att se fram emot...

torsdag 2.0 efter alexander.

Det var precis lika svårt som jag trodde att det skulle bli.
Problemet är att jag i stunden vägrar känna mig besegrad av språkbarriärer och envisas med att tro att jag förstår vad han säger via kroppsspråk osv. inte helt lyckat denna gången.

Jag förklarade (genom att springa fram och tillbaka mellan kök och badrum och illustrera smutsigt tvättvatten) och Alexander nickade. Jag visade också att det var stopp i vasken och skulle demonstrera. SÅKLART rinner vattnet med en fin virvel rakt ner utan problem. Suck, som vanligt då att allt bara blivit bra precis innan vaktis kommer.

Alexander skakade mest på huvudet och ryckte med axlarna. -Jaa Nää här var det ju inga problem, tjejen får lugna sig och återkomma den dagen det blir stopp på riktigt.

Trodde jag att han sa.

Till sist fick både han och jag nog, så jag

- ok, I guess everything went NJET PROBLEMA over a night I will call you if DA PROBLEMA again.

Alexander skakade ännu mer på huvudet och la till en suck. Tog upp sin telefon och ringde en kvinna som pratade engelska som han först pratade varpå jag fick luren:

Hello, he is trying to tell you that it is a mayor problem with your pipes, and he doesnt have his tools. When can he come back and also, do not use the water more then necessary and if you do very gently.

Aha. det var därför han såg så uppgivet på mig när jag satte på alla kranar på högsta sprutt för att visa och sa njet. Jag trodde han menade njet här är ju inga problem.

Innan han gick visade jag mina ryskaböcker för att visa att jag faktiskt försöker lära mig och att vi om ett tag kan förstå varandra. Jag tror han tyckte det var roligt för han log iallafall.

Det här är INTE Alexander men en annan handy man. Han var här för att montera ihop våra ikeamöbler, skönt tänker ni och jag tänker att alla våra rullgardiner hänger så snett att de inte mörklägger en tårtbit på ena sidan. Men hey, han jobbade ju utan tröja.

torsdag

Kom nyss hem från jobbet, köpte ett gäng fina gammelrosa rosor på vägen hem och insåg att jag inte har lyckats köpa en enda vas trots otaliga turer till ikea. LÖNT.

Väntar på Alexander som är vår landlords alltiallo, "vierry good ät everythjing technic jo know", vattnet har slutat rinna undan från diskhon och smutsigt vatten från tvättmaskinen bubblar upp istället. Inte bra, så det är ju tur att alexander finns.
Tänker på hur jag ska förklara detta utan ett gemensamt språk och hur roligt det kommer se ut när jag springer mellan badrum och kök för att försöka visa..

Calle har varit på intensivkurs i ryska i St Petersburg hela veckan så jag har varit gräsänka och är det tills imorgon kväll. Det har jag firat (?) med att inte diska sedan i söndags och att slänga alla kläder på golvet som en tonåring.
Det egenodlade sura äpplet fick jag bita i igår. Disken tog hela kvällen med tanke på det dåliga vattenflödet. Ikväll ser jag dock fram emot en stund i garderoben med vikning och galgning (monkiabstinens javisst), och ja ni läste rätt I garderoben. Walk in closet det är trevligt det.


Metron är egentligen ett inlägg för sig, på många sätt fantastisk men på många sätt skitjobbig. Rusningstimmar har fått en helt ny innebörd för mig. Jag tror det var Caroline som sa att hon läst att det är lika många som åker metro per dag i Moskva som det är i London och New York tillsammans. Det blir t r å n g t och extremt varmt. Det är bara att stänga av och inte tänka på att man står i armhålan på en svettig gubbe och att man får brottas om man ska av någonstans.
Här är dock en bild från idag när det inte var så mycket folk (10-tiden), en ung kille med Ipod i handen och i andra:

..en korg potatis.

update: kom på i efterhand att jag kanske måste tillägga att potatisar på metron är vad jag hittills upptäckt,inget vanligt. Inbilla er inte höns på bussarna eller kor på gatorna, alltså. Ganska många vildhundar iofs...

Sen till något jag saknar mycket:

mer senare,

a.

en av mina första promenader

ja, röda torget promenadavstånd hemifrån.

det här är vägen hem till oss:

gubben i lådan (min nya pressbyrå) har nu börjat känna igen mig och vet att jag bara precis (knappt) kan säga vad jag vill ha på ryska men att han sen måste visa på en miniräknare vad det kostar. men snart kan jag!

en bråkdel av kartonghögar efter alla ikeamöbler som nu utgör vårt hem. resultatbilder kommer, jag lovar.

från det ena till det andra

En dag gick












jag och calle och funderade.










det var nämligen så att idén och möjligheten att flytta till Moskva hade kommit upp.











.....










....











och så vi tänkte att det är väl

k l a r t v i s k a .






så efter lite avskedsfester,









packning och några passkontroller är vi nu här sedan en liten tid.



Sedan vi kom hit har det hunnit vara tropisk och nästan outhärdlig hetta (eftersom vi svenskar gillar att prata väder) som på 2 dagar övergick till 7 grader och en hel veckas ihärdigt regn. Nu har höstsolen visat sig och värmt upp lite grann men inomhus är det likförbannat iskallt. (cjentrrrallhijting wij call ijt)

Men, Moskva är fantastiskt. Jag önskar att alla kunde komma hit (nu) och uppleva det. Vet liksom inte riktigt hur jag ska kunna förklara det, men jag ska försöka.

Att gå omkring med kameran i högsta hugg är inte alltid jättelätt i det här landet men jag lovar att försöka ibland.

Jag är glad och det är skönt att jag inte behöver försöka.