vi

Hej jag heter Edith men min mamma kan inte sluta kalla mig perlan.

björnen sover så jag passar på att slänga upp några bilder. att hinna sitta och skriva (med båda händer) är inte så vanligt längre.

Vi har det fortf bara bra här. Perlan har börjat skrika till på kvällarna men det är tydligen helt vanligt och beror förmodligen på hennes små  stackars tarmar som jobbar så hårt. inte konstigt att det gör ont. Tänk att allt som händer henne, händer för första gången.
Att det gör ont i magen när den ska jobba undan all mjölk hon glufsar i sig, inget konstigt faktiskt.

synd om henne bara. men än så länge är vi glada att det bara är ngn timme på kvällen, och hoppas på att det bara är en period. Eller iaf att det inte blir fler timmar.

För alla andra timmar på dygnet har vi det så skönt, vi promenerar, äter, vilar (bajsar och byter blöjor) äter, vilar, jollrar, tittar och myser.

Och Edith Jönsson Ley är hennes namn. Vår finaste lilla skatt.