Den morgonen hade jag vaknat, rest mig upp och tyckt att det kändes som att det kom vatten. Inte som att vattnet gick. Mer som att det läckte. Och det va ju dagen D, beräknat förlossningsdatum 28e oktober.
Så, jag ringde förlossningen som tyckte jag skulle komma in och visa upp mig eftersom jag när jag tänkte efter kom på att det hade faktiskt runnit lite i ett par dagar.
Eftersom malmös förlossningsavd ligger ett stenkast bort bestämde vi att jag kunde gå dit och kolla upp det och om det verkligen skulle vara på gång kunde jag ta mig till lund där vi ville föda.
En jättesnäll barnmorska tog emot mig (som bara av att känna sjukhuslukt var helt darrig i knäna).
Hon tog ctg, lyssnade på min historia och tittade i mina papper. Sa att du ska nog förbereda din man på att det förmodligen är dax nu. Det låter som om det var (foster)vatten som kom.
Åh så pirrigt! åh sån lycka åh så skönt jag som hade räknat med att gå över tiden 2 veckor ååååh! Jag darrade när jag skrev sms till calle: det är nog dax nu. men ta det lugnt, inte säker än.
Men självklart skulle allt dubbelkollas av en läkare och självklart var det inget (jävla)vatten som kommit. Jag såg svart och ville typ anmäla doktorn för tjänstefel för han hade bannemig fel. VÅR PERLA SKULLE KOMMA NU! hon sa ju det den snälla sköterskan!! buhu.
Lomade hem. smsade calle: falskt alarm, fortsätt du jobba. gick och la mig. smsade mamma. kundkväll på iittallabutiken, 30% rabatt. ok, vi tröstar oss med kivilyktor.
Mötte mamma, handlade många fina lyktor. Calle sa: anja handla nu precis vad du vill (älskar dig calle) och jag bestämde att det skulle bli perlans lyktor.
Pappa ringde och kollade läget, jag stod svettig och höggravid med regnjacka på i kön och försökte förklara vad som hade hänt under dagen. Pappa blev nojig och fick för sig att de hade haft fel (pappa=doktor+blivande morfar=nojig) på förlossningen i malmö och att tänk om det VAR vattnet och du har gått nu flera dagar, nä det är bäst du kommer till lund och kollar för säkerhetsskull.
Jäjä sa jag som vi det laget ställt in mig på 2 veckor till med bautamage. När jag cyklat hem genom regniga malmö med mina fina lyktor, ringde jag som pappa beordrat förlossningen i Lund.
De förklarade såklart att han hade nog inte fel, doktorn i malmö. Gå och lägg dig med en binda och kom in och visa upp den imorgon så kan vi se (längre historia kortare). Snäll barnmorska i telefonen. Vi skrattade lite åt pappa.
Efter den dagen med den uppståndelsen var det svårt att somna, jag var för en gång skull sen i säng och hade dessutom inte sovit middag vilket jag hade gjort varje dag ett bra tag.
Vaknar en timme efter jag väl somnat.
aj. vafan? värk? aj. VA? aj! ja. detta är värk. ringde snälla barnmorskan. hon frågade om vi hade en vetevärmare. helvete, nej.
hon förklarar hur jag skulle göra. blöt handduk, in i micron. in i plastpåse och på magen.
sagt och gjort, varm handduk på magen och jag försökte förtvivlat sova lite. sa till calle att han åtminstone skulle passa på att sova så länge han kunde. (men hatade honom lite för det). hade datorn med värktimer.se brevid mig. 10 min mellan, 12 min. 6 min, 10 min 12 min 8 min 10 min 6 min grrrrrrrr bli 3 minuter då så vi kan få åka!
Jag minns inte exakt tidpunkt men efter att calle lagat havregrynsgröt till mig med russin i, jag fått mig lite av den och jag suttit och frustat i mina nysydda puffar i vardagsrummet, bestämmer vi oss för att gå ut en sväng för att få igång det lite. Det var tidigt på morgonen iaf. Vi gick till pildammsparken, jag hängde i calles arm och han klockade värkar. det gick framåt.
När vi kom hem igen var vi nere på 4 minuter och jag tyckte det var jobbigt, ville ha hjälp. Och det hade hon sagt snälla sköterskan, att när du inte klarar det själv längre. kom hit.
så på på förmiddagen åkte vi in. i taxin stannade värkarna av. jahapp. fick en värk på väg in på förlossningen. calle bar babyskydd, packning, dator och mig, typ.
In på ett rum. Jag blev besviken, tyckte rummet var fult. Hade tidigare varit på förlossningen och tittat och sett ett mycket finare rum. Typiskt. Typiskt min tur tänkte jag. Var sur som en citron. Sköterskan var snäll, men lite för hurtig för min smak. Skulle skämta om allt och jag tyckte det var störigt. bläblä värkarna lugnade ner sig och näänää vattnet hade inte gått och jäääjäää vi kan gå hem och kämpa vidare och komma tillbaka när det tätnar igen bara öppen 2 cm blöhöblöhö. Dra åt helvete typ jag ska föda nu vår bebis ska komma ut stå ni där och ta emot bara så kommer allt bli bra.
Ringde pappa som jobbade (avdelningen brevid) han kom och tog hand om vår packning, vi tog taxi hem till hans hus i lund. Jag hade fortfarande värkar med ungefär 10 minuters mellanrum. trött och sur.
skrev i taxin sms till min lillasyster som jag visste var hemma i huset, typ: bli inte rädd, jag håller inte på att dö. har bara värkar. är trött. (gråter lite)
Lyckades sova en liten stund. värkar samtidigt. badade många gånger. försökte få i mig lite pizza som calle hade varit och köpt. eva gjorde mackor och the. det var fint väder ute nu. eftermiddag. värktimer.se
Pappa kom hem från jobbet, jag var jättetrött. vi ringde om råd, de sa: kom in så kanske vi kan hjälpa dig att sova lite så du orkar när det väl sätter igång. De hade som tur var inte så mycket att göra just då. Klär på oss, åker in. då var klockan strax runt 8 på kvällen.
En ängel till barnmorska tar emot oss. hon är precis vad man önskar sig, kramade mig. Sa att det här kommer att gå bra. pratade om petidin och att jag skulle få vila en stund. sen såg hon min värk och sa, fast anja, det där är en ganska kraftig värk? AFAN sa (tänkte) jag (och calle). tittade (närmre) på mig och sa, du är öppen 4 cm. Nu skriver vi in dig. Halleluja. Och ett fint rum var det denna gången dessutom.
Hon läste mitt brev och sa, ok anja. jag förstår att du skriver att du helst försöker utan epidural? Haha, skit i det (!) sa jag. Hon menade att nu hade jag haft ont så länge att jag verkligen skulle behöva lite paus och smärtstillande. Provade lustgas. njä, inte så kul.
Jag hade ont, men nu var jag iaf på förlossningen. Calle höll min hand och sköterskorna pysslade om mig. jag var jättetrygg. hatade det och älskade det.
Väntade på narkosläkare, och hade tur han kom ganska omgående.
Nu tittar jag barnmorskan in i ögonen och säger att det här är jag rädd för. nålen, ryggen, fyfan. jag sa till henne att du måste prata med mig, hela tiden, distrahera mig! hon höll mina händer och pratade. berättade vad de gjorde och lugnade mig. jag ville ha lustgas, inte för värk egentligen. jag tänkte faktiskt att jag gör en fuling, blir full på lustgas så pallar jag sprutan. sagt och gjort.
Sen, den onda sprutan gjorde gott. Jag kunde slappna av ett tag. Kunde lägga mig på rygg, öppna ögonen. prata med calle. förstå var jag var och vad som var på väg att hända. Vi skrattade lite. (skiftbyte för barnmorskorna, ny barnmorska och undersköterska, oxå änglar. åh vad jag skulle vilja krama och tacka dem igen än idag.) Barnmorskan tittade in och tyckte att allt var lite väl frid och fröjd, pratade om värkstimulerande.
Gick för att hämta det tror jag. När hon kom tillbaka ser hon mig i en monsterkrystvärk, jag hör henne säga att nähä här behöver vi inget stimulerande. Bäst vi kollar hur det ser ut, ojoj helt öppet nu kör vi på. Förvandlar sängen till en gynstolsäng.
Då tar liksom överjordiska makter över mig och min kropp. Jag vet att jag skriker ett skrik som jag aldrig skulle kunna simulera.
Det gör ont, men jag tror inte ens jag tänkte "det gör ont". kroppen tog över, gjorde det den skulle. Jag koncentrerade mig på att andas (för att överleva-andas. inte taktik-andas, alltså)
Förstår inte vad folk har snackat om att krysta, jag minns bara att jag fick hålla emot lite ibland och samtidigt andas, resten skötte min kropp.
Jag minns att jag ber om lustgasmasken fast utan lustgas, vill bara ha masken för att skrika i så jag slipper höra mig själv.
calle får hålla mitt ben, jag ligger på sidan och ut kommer perlan. 23.06 kom hon ut. 52 cm lång 3610g. och vi var tre. den perfektaste finaste bästaste lilla perla låg på min mage och jag och calle, vi grät. och vi var såklart, världens lyckligaste.
Då, för ett år sedan blev vi en familj och det är det bästa som har hänt mig. Att föda fram vårt barn, är det bästa jag har gjort och på alla sätt det häftigaste jag har varit med om.
Perlan fick namnet Edith och hon är såklart, fortfarande den perfektaste finaste och bästaste.
Ikväll somnade hon efter att själv ha hållit i flaskan som hon druckit välling ur. Hon har pekat i sin favoritbok och somnat på min arm.
Vi ska nu bygga ett tält och lägga hennes, livs första, födelsedagspresenter i det.
Jag tror hon ska få mango och körsbärstomater till frukost. hennes favvisar, just nu.
