..

 

ibland tänker jag tillbaka på tiden då man sminkade sig till vardags och inte somnade och vaknade med samma frisyr 3 dagar i streck.  

för övrigt:

Det är alltså ytterligare 1500 gram som ska få plats där inne. enligt barnmorskans beräkningar efter ultraljud i fredags väger hon nu 2080 gram. vidare ska hon fetta till sig med 200 gram i veckan vilket alltså bör sluta på en riktig- allt enligt normen- kurvan följs exakt- vikt runt 3500.

herrejisses. 

svärfar:

Den här bilden är tillägnad dig. Tack för att du lämnat dina målarkläder här. Gantshortsen i XL passade perfekt runt magen.

nu..

kom jag på vad det var som gör att det är så svårt att komma igång idag (och igår?). Järnet. Perlan tar allt mitt järn och mitt blod kan inte syresätta mig tillräckligt. För att lättast beskriva känslan kan jag säga: bakfylla. tung/ont i huvudet, trött i kroppen och inget flås.
Jag har glömt min dagliga järndos. Nu ska jag ta 1, 2, 3, 4, 5, 6 st små röda piller och hoppas att jag får upp mig själv ur sängen.

jag, perlan och blodet ska nämligen försöka släpa oss till tvättstugan nu.

klockan är 9.

och det är den tiden jag brukar vakna av mig själv, fast idag blev jag väckt. Calle ringde från ryssland och det vill man ju inte missa. Då klockan var prick nio misstänker jag starkt att han suttit och väntat just till detta magiska det är ok att ringa nu klockslag. snällt ju. aahh gäsp. gårdagens trötthet verkar inte helt botad.

Igår avslöjade jag för calle att jag tagit saken i egna händer och faktiskt målat hela vardagsrummet själv. jaadå. tak och väggar x 2 lager. kan själv!

Så nu är det fint, helt och rent. Vi kan börja möblera på riktigt och äntligen komma någonvart. Innan jag bara kan rulla fram och inte är förmögen till mycket mer än att klappa på magen min (och äta).

 

såhär ser man ut när man har målat tak. 

Jag skulle i princip kunna somna om nu en stund och götta mig lite till. men perlan har hicka och hungern slog just till. maaaat!

idag

har jag pysslat med lite hemligheter som jag kan avslöja när det avslöjats för en person. hursomhelst har det gjort mig lite småtrött i kroppen så jag ligger och tar igen mig nu.

mamma var här och lagade mat till mig, gott. sen gick vi och köpte mina undanlagda skor som är mycket fina. Efter det gick vi till triangeln. Där träffade vi liv som sa att jag inte såg ut som ett gravidmonster. snällt. hon frågade också om magen kommer bli "helt dallrig och hängig" efter bebisen kommit ut? närå. min spänstiga vältränade kropp tar han om det på direkten, sa jag.

imorgon ska vi på det första (enda) ultraljudet här i sverige, det ska bli spännande. tänk om de säger: de är inte kloka de där ryssarna! din bebis är ju färdig och kan komma ut närsomhelst! hade varit trevligt på ett sätt. (fast inte på ett annat, calle måste ju hinna hit juu).

nu har perlan hicka. det känns som om en klocka tickar i magen ungefär. eller som om jag skulle känna min egen puls väldigt starkt. man ska dricka försiktigt. och andas fostervatten försiktigt.

jag försöker bli av med vår hemska soffa på blocket. jag skänker bort den, bara ngn kommer och hämtar den. ber till gud att ngn kommer och hämtar den! sneella!

nästa helg ska jag på storslaget bröllop. jag undrar: får jag ha mina nya boots, min långa pop-pyjamas och stödbälte under magen?
nej. det. får. jag. inte.
tips på valrossvänliga finklänningar mottages tacksamt. och jag vill inte se ut som fromheten själv med något långt, empireskuret, småblommigt och gravidanpassat.blöö.

idag kan vi bjuda på en typisk promenad med nelson-bildserie från i somras:
obs: grinden i bakgrunden är nelsons hemadress. vi har precis stängt den bakom oss, redo för en eftermiddagspromenad.
 

"jag ska bara tänka lite.."

"ja! jag vill sitta lite, är det konstigt eller?"

"och ligga."

"och vart fan ska hon gå någonstans då? nä se den där -jag går nu-heeejdååå-bebistaktiken funkar inte på mig."

"hon kommer nog tillbaka och öppnar grinden snart igen. jävla hurtbulle."

/a.

vår lilla alien.

Nu

är jag alltså i malmö för att vänta ut min och calles bebis. perlan är arbetsnamnet. Om de perlan behagar att komma ut som doktorn beräknat (jag har sagt till henne), får vi vänta till den 28e oktober.

Under tiden som vi kallar perlan för perlan, princessan, pripplan, knodden och ja ni fattar vilken liga hon spelar i, så får jag oxå nya smeknamn varje vecka: barbamamma, buddha, tjockis, fetknopp, varning för bred last och ja ni fattar.

Från och med nu är det tillåtet för mig att skriva blödigt och publicera hur fåniga bilder som helst. Hormonerna svallar och ryggen gör ont och glädjen är stor.


a.

en anjamagdans

en magdans

Duet from Robin Cantrell on Vimeo.

sedan

det sista inlägget för läänge sedan har mitt huvud varit upptaget av något så stort att jag liksom inte kunde förmå mig att skriva om eller fotografera något annat än min mage. Eftersom det inte gick att avslöja sig alltför tidigt har jag helt enkelt hållt käften.

nu vet alla. så nu kan det vara dax för den här bloggen att ta lite nya vändningar. det får helt enkelt bli perlans sida för ett slag. välkomna tillbaka.

Mötte en kvinna med en liten blombukett i morse. Det doftade flera meter runt henne.

Ja sam mala pitbullterrier!

Snart färdig.

uff i moskva?

bild lånad från frikfrak.ru

Häromdagen slog det mig, att varför skulle det inte finnas second handbutiker i Moskva? Ok jag hade förstått om det inte fanns, allt gammalt är fult och nu är det bara nytt och glamoröst som gäller.

Men samtidigt, det finns ju faktiskt folk som jag här. OCH det finns mycket fattigt folk.

Så, jag googlade runt och hamnade på ett internetforum för expats i moskva. Jodå, det finns!
Fick tips om två, och förstod att Frik Frak definitivt är den bästa.

Jag tog metrokartan i handen, gav mig ut till okända marker och hittade tillslut den lilla butiken i en källare på gaveln till ett bostadshus in i ett kvarter många smågator bort från huvudgatan.

Mitt första intryck var att den var liten, rörig och dammigt. Men hej, det är ju faktiskt loppis. Två hyfsat trendiga tjejer tittar upp från sina mobiler och ger mig en blick som att: jaha, ska du komma IN också?! pust.
Men vid det här laget är man ju van så jag säger drastvjuitje! glatt. och går in.

Tänker att ok, det är inte lika hippt utsorterat som man kan tro på tjejernas klädsel och att mycket är slitet och det mesta fult.
Detta ser jag dock inte som något negativt utan snarare tvärtom- aha här är några som inte riktigt har förstått sig på det här, och är det lite naggat i kanten kan man ju göra riktiga fynd! Smider mina planer.

Tills jag råkar hitta en prislapp. inget plagg kostade under 1500 rub. klänningar och kjolar minst 2500 rubel. Kappor 3000-6000 rub. Delar ni på 4 får ni fram i svenska kronor. Alltså sjukt dyrt!

Slutsats: Jag hade nog fel i min första analys av butiken. Den var nog så oerhört trendig och häftig att jag inte inte ens förstod det.

Annars fattar jag inte ett skit.

Det blev alltså inget fyndat.

Ryskt mode när det är som bäst.

De här firrarna går jag förbi varje dag.

Det är bara det att nu när det blivit plusgrader får jag vira
halsduken tre varv runt näsan för att kunna komma förbi.

Idag har jag åkt buss.

Det är trevligt, iaf så länge det är så här (lagom) mycket folk
på den. Och vi inte hamnar i propka.

Så grått och regnigt och trist vid moskvafloden.

Men se! Något glimmar längst bort och det är då man på riktigt ser
och känner att moskva är speciellt. Mitt i allt det gråa.

OJOJOJ vad fint. Metrokonst.

Finfint tak..

Arbatskaya metro